jockeochemilia

Hej, (mitt forsta inlagg har) dags for en uppdatering kanske efter snart en vecka utan nagot skrivet har... som mormor och morfar skrev kom vi inte upp sista biten till toppen pga vadret, stormar och massa massa regn sa dom laste grinden som leder upp till toppsektionen. Och det kanske var lika bra da emilia fortfarande har traningsverk i benen haha :D

Det var extremt hart att ga upp dom 6km som det var till overnattningen pa ca 3300 meters hojd. Nastan konstant uppfor 30-50cm hoga kanter,stenar,rotter... Laste nagonstans att det faktist ar 2500 trappsteg plus alla stenar da.
Ungefar som att ga ekero-drottningholm i konstant lutning (och tunn luft) ett tag kunde dom flesta inte ga mer an 30 sekunder innan orken tog slut. Men vi kom iaf fram till toppstugorna  efter ca 5,5h dar vi at en dyr kycklingsoppa som val var stor men saknade kyckling, emilia hittade en liten stackare i botten... Men det var iaf en fantastiskt utsikt over borneo (bilder kommer, men dom har adsl modem har sa ingen ide att forsoka ladda upp nagot)
Kan tillaga att det finns en tavling dar dom springer upp och ner, rekordet ligger pa ca 2h och 50min, det ar helt otroligt.

 Vi bodde en bit hogre upp fran restaurangen i en oupvarmd stuga, delade rum med ett aldre par fran polen som inte kunde sa mycket engelska, nar emilia berattade att det kunde bli sa kallt som det var dar uppe i stugan hemma hos oss i sverige sa tyckte dom vi var konstiga och sa - "hemma i polen har vi faktist varme i varat hus"
Strax innan 2 pa natten blev vi vackta, kladde pa oss vara varma klader som vi slapat med for enbart for sista nattvadringen, och sa hade vi aven lyckats jaga ratt pa 2par bra och dyra handskar som var varma och vattentaliga, En halvtimme senare borjade vi ga upp men ja som sagt fick vi avbryta ganska sa snart. Sa ner till stugan igen och sov nan timme innan vi borjade ga ner... och 5h senare ungefar kunde vi pusta ut och njuta av utsikten av berget fran marken i ett lagom hart buss-sate pavag till nasta stad pa andra sidan borneo.

Framme i nasta stad, Sandakan,  letade vi reda pa ett hotell med tv pa rummet. sen lag vi dar inne i 2dagar och hade ont i kroppen och tittade pa film. Vi haltade ut ibland och  kopte lite mat o dricka., Och sa har vi upptackt en ny frukt, lychee (stavning?) Man far en halv ica kasse for 4kr. Iaf sa kande emilia sig risig efter andra dagen, kanske pga frukten, men de gick over.. MEN kom tillbaka dagen da det var dags att aka ivag pa den efterlangtade djungel/flodsafarit.. vi skulle vara 3dagar ute i ingenstans och aka bat pa floden, vandra i djungeln osv, nu blev det jag som gjorde allt det och emilia lag i stugan och madde illa (magknip och hon kraktes forsta dagen pa morgonen men ingenting foljande dagarna) men mer om det langre ner.

Jag hade iaf jatteroligt, Vi akte i sma grupper och jag var med ett aldre amerikanskt par, Rob och Sharon,  som varit ute och seglat i 10ar, jorden runt. Och ett par fran holland i 30ars aldern. Vi akte bat och sag orangutanger, nasapor, makaker, krokodiler, massa olika faglar, en gigantisk orm (som dock lag dod och svullen i vattnet) m.m m.m. Vi gjorde aven dags och nattvandringar i djungeln dar det fanns massa ackligt, tusenfotingar STORA, spindlar, skorpioner, skalbaggar och en massa blodiglar som satte sig lite varstans, fick en pa armen och en pa byxbenet, det var inte sanna iglar som man tanker sig som ar svarta och tjocka utan dom har var mer som maskar tunna och roda. Emilia gick upp ibland och at mat med oss andra, det var langbord och vi at tillsammans med  massa olika folkslag, igar satt jag bredvid och pratade med en journalist fran japan, en byggmastare fran filipinerna och en forskare fran usa.

Andra dagen kande sig emilia battre och lyckades aka med pa en battur sa aven hon fick se massa djur langst floden och hon sag ut att va fullt frisk men nar vi gick av baten och upp for trappen till campingen sa sager hon att hon kanner sig konstig och blir tvungen att satta sig ner, nar jag vander mig om for att lagga tillbaka min flytvast sa hor jag att hon trillar ihop, da ligger hon dar med ogonen uppsparrade och skakar sen svimmar hon (kanske svimmade hon innan skakningarna?) for nagra sekunder sa folk springer fram och pratar/ropar pa henne och nar hon vaknar minns hon inte sekunderna innan hon svimmade..

En stund efter kande hon sig bra sa jag ledde henne bort och hon fick lagga sig o vila, dagen efter ar det som att inget har hant, hon ar mycke battre, vi tankte aka till ett orangutangcenter men vi valde att aka direkt till ett hotell och vila for sakerhetsskull. Det ar ju lite annorlunda att agera/veta vad som ar bast nar man inte ar hemma och kan forklara allt korrekt. da dom flesta inte ar varldsmastare pa engelska har. Emilia har tydligen haft liknadade innan sager hon, nar hon varit utomlands, och da var det vila som gallde sa jag haller tummarna for att det ar samma denna gang. Ja och hon sager att hon mar bra, och det verkar sa ocksa.

Nu ar vi iaf tilbaka i sandakan, staden vi var i innan djungelturen, och hittade ett mysigt bed&breakfast nere vid hamnen.. vi ska stanna har 2natter (kanske besoker orangutangerna imorgon, det ar 3mil utanfor stan och man kan ta en buss som kostar hela 5kr)  sen flyger vi vidare till Johor Bahru, En malaysisk gransstad till singapore. Sen nan dag i singapore och efter det antagligen vidare till nagon o pa ostkusten.

Hejhopp
Jocke